Oj så länge sedan det var jag jobbade i Photoshop igen. Det var länge sedan jag höll i en kamera och som sagt arbetade i Adobe Photoshop.

Saker och ting kommer emellan ibland. Jag hade valt nu för en längre tid att jobba i Illustrator och att skriva koder så som html5 samt css3 för hemsidor. Så mitt fokus har legat på att skapa hemsidor. Du kan läsa mer om målgrupp för hemsidor här.Du kan även läsa om hur en hemsida skapas genom att klicka här.

Men just det här blogginlägget kommer inte att handla om varken design, skapa hemsidor eller när jag fotograferar även om jag kanske berättar lite om mitt förhållande till min digital kamera.

Så jag hoppar in direkt och skriver här till dig om min förra digital kamera som jag älskade och som föll mig naturligt att jobba med. Dock så gick den sönder och den gick inte att reparera så jag fick en ersättnings kamera från Canon. Kameran som jag tidigare hade haft var en Canon EOS 70D och den fanns inte längre på marknaden så det blev en Canon EOS 90D. Jag kan säga att jag inte är kompis ännu med min digitala kamera. Jag jobbar på ett bättre samarbete med min kamera kan jag säga.

Jag åkte upp till Norrland i slutet av november och det vart så magiskt att jag nästan tappade andan. Tänkt dig en plats du aldrig vistats på men väl där så blir känslan enormt stark och det känns mer än som ett varmt och ombonat hem.
Där och då hände det något inom mig. Jag började förstå saker och ting och helt plötsligt föll pusselbitarna på plats. Nu vet jag vart mitt hjärta hör hemma.

Där i Norrland på den plats jag befann mig, fanns inget Internet som 3G eller 4G men väl Wifi som jag kunde koppla upp mig emot. Ett sagoland med så mycket återhämtning och så härliga plats att vara på.

Väl när jag kom dit till platsen så möttes jag av denna syn och blev jag varm i hjärtat! Denna stuga som jag skulle tillbringa några dagar och som gjorde så starkt intryck och avtryck i mitt hjärta. Här andades jag himmel, hörde tystnaden, såg stjärnorna på himlavalvet och fick mina fötter starkt förankrade i marken. En plats som hade mer påverkan på mig än jag kunnat ana.

Vid den stuga jag skulle bo i, så stod där korparna Hugin och Munin, du vet de nordisk mytologi om Odens två korpar.  Mäktigt och omvälvande kan jag lova!

Sedan for jag omkring där uppe i Nord Norrland mot finska gränsen och upp mot Kiruna. Jag såg och tog in det mesta av det jag såg och upplevde inombords kan jag lova.

Här går renarna fritt, vägen är lång och enslig och jag kände mig mer hemma här än någonsin. Hur kunde detta var möjligt? Jag som varit på flera platser i Sverige, så väl söderut, som längst ner till Ale stenar, västkusten och som högst upp (tidigare) till Östersund. Trondheim i Norge var också en plats jag häpnade av, men aldrig kände mig hemma som här i Norraste Norrland.

Besök blev det också till ishotellet. Ishotellet som jag hört så mycket om, men jag blev inte mäkta imponerad. Det finns ett ishotell som är året runt i en kylbyggnad. Sedan höll det på att bygga den årliga ishotellet som finns utomhus och det var mäktigt att se hur det skapade formarna som gjorde stommen till ishotellet. Men som sagt det blev aldrig ett wow från min sida.

Vilket enormt arbete dessa hantverkare gör, allt från skulpturer av is och snö. Helt otroligt!

Älv i Norrland som frusit till is delvis när jag var där uppe. Mäktiga energier både i älven, i luften, på himla valvet och marken där jag stod.

Storslaget är nog namnet jag letar efter. Vidder som är långa precis som avstånden. Se här på bilden här ovan, det är ju nästan så en kan röra himlen fast en står på marken.

Så när jag efter en sådan här mäkta resa kommer hem, hade jag inte landat inombords. Känslan av hem fanns inom mig och jag visste nu  hur det kändes efter ha rest och upplevt allt detta.

Sedan handlade tiden mer om att landa i allt detta, omvandla och praktisera det i min vardag. Så känslan blev likt en lök som skalas av skal efter skal för att nå det innersta. Så blev det för mig. Jag skalar fortfarande för att nå det innersta.

Här är jag med mitt nya fina halsband som minne från Norrland. Jag tonar in i min känsla och energier.
Något annat som kom till mig lite senare när jag kommit hem till min bostad, var ännu en mäktig känsla.
Jag har gått på en fantastisk cirkel med underbara själasystrar under några månader och det har också bidraget till en resa i sig. Sista gången fick jag ordet ”likt jordemor”. Inte jordemor som är likt barnmorskor, nej inte alls.
Det här ordet ”jorde mor” kom från en fantastisk själ och sa det till mig. Det är en person som alla kom till och som hade stor visdom, likt indianer får jag väl ändå jämföra med.

Jag skrev ordet i min bok och såg på orden. Det fanns så mycket i detta/dessa ord som kändes rätt och klingade an rätt in i hjärteroten. Det förklarar varför jag gillar att coacha andra, vägleda och stötta. Jag har jobbat inom sjukvården och kan en hel del av den synen. Den alternativa och holistiska synsättet har jag haft länge.

Jag låter bokstav för bokstav ljudas fram och leker med bokstäverna.
Jord e mor, jorde mor och sist jordemor.

Det har varit omtumlande, häftiga och ombonande resa inombords i min utveckling de senaste två månaderna och än är jag inte klar med min resa inombords. Jag har riktat in mig på detta året med tillförsikt och mål för att vara mer jag som person men också vad jag kan erbjuda till andra.

Tack för att just du orkade läsa hela vägen av detta inlägg.